Det började med att vi åkte in till SÖS den 9/6 för att jag hade värkar med 5-15 minuters mellanrum plus att jag på morgonen hade en blödning och trodde dessutom att jag läckte vatten. Fick en tid kl 2 och då sa dom att det va vatten som läcker och att jag va 3 cm öppen men att mitt värkarbete hade inte kommit igång ordentligt än så det va bara att vända och åka tillbaka hem men fick ett telefonnummer som jag skulle ringa dagen därpå kl 12 och få en tid för igångsättning om det inte hade kommit igång självmant innan dess.

Efter midnatt (natten till den 10/6) kom värkarna verkligen igång, dom vart bara starkare och starkare och kände ett tryck nedåt, gick och la mig i sängen och ropade till Marcus att han fick komma och massera mig.

kl 02.30 vart värkarna olidliga, Marcus sa till mig att nu är det f*n dags att ringa in till SÖS och se till att vi får komma in. Jag ringde men det fanns ingen plats på deras förlossning och hon sa att hon skulle ringa tillbaka till mig alldeles strax. 15 minuter senare ringde hon och sa ett det fanns plats på BB Södra (som oxå ligger på SÖS men är en liten avdelning , lite lyxigare men är i stort sett en komplikationsfri avdelning, har man gjort ett kejsarsnitt tidigare så får man inte komma in där). Strax efter kl 03.00 åkte vi. När vi satt i bilen så kände jag att trycket nedåt vart bara värre med värkarna och tänkte hela resan att hoppas f*n inte att han kommer att komma i bilen men tänkte att jag vill inte säga något till Marcus för jag ville ju inte att han skulle bli mer stressad än vad han redan va.

Vi skrevs in på avdelningen kl 04.00 och dom satte en EKG kurva och jag va fortfarande bara 3 cm öppen och mina värkar va otroligt oregelbundna, jag kunde knappt gå, hade i stort sett en ständig värk då. Jag förstog inte hur det fortfarande bara kunde va 3 cm med trycket jag hade men tänkte att, jaja det va väl så här förra gången oxå men kommer inte ihåg det bara..=/

kl 04.30 fick jag lägga mig i ett bad och låg där i ca 1 timme och när jag kom upp (vid 05.30) va jag 5 cm öppen och fick då lustgas och eftersom jag har diskbråck i svanken så fick ju bara en specialist sätta EDA:n på mig och då vet man ju inte hur långt tid det tar så hon beställde den redan då. Mina värkar blev bara värre och värre och hade ett mellanrum i värkarna på ca 1 minut.

kl 06.30 kom narkosläkaren och jag hade så ont så jag kunde knappt ligga still, då sa BM att "jag ska bara kolla hur vi ligger till innan vi sätter EDA:n, jaha då va jag redan 8 cm öppen. Då ville BM sätta en spinal istället för en EDA och skillnaden mellan dom är att spinalen börjar verka mycket tidigare men håller bara i 2 till 3 timmar och man kan inte fylla på den igen men man sätter den i ryggen på samma sätt som med EDA:n. Jag va så inställd på vad jag ville ha redan innan jag kom in och ville inte ha spinalen utav den anledningen att jag inte visste något om den men BM sa att du kommer garanterat att ha din bebis innan den slutat att verka så då va det okej..;)

När jag fick EDA:n under förlossningen med Melina så kommer jag så väl ihåg att jag kunde VILA när den börjat verka och den här gången efter att jag fick spinalen så kände jag hur hela kroppen slappnade av men när värken kom så hade jag forfatande kvar trycket nedåt.. va f*n.. jag kan fortfarande inte slappna av.

kl 07.00 va jag 10 cm öppen och BM:an sa till mig att jag kunde börja krysta men jag hade inga riktiga krystningsvärkar utan bara det otroliga trycket. Först fick jag prova gynställningen och sen på sidan men inget hjälpte. BM:an bad mig gå på toaletten för det brukar hjälpa krystningsvärkarna att komma igång och åhh så rätt hon hadde. Hon frågade om jag ville prova att föda på en pall och jag tänkte att jag kan väl ge det ett försök.. det va den bästa förlossningsställningen av alla kan jag meddela.. hade Marcus bakom mig hela tiden och jag höll i hans händer och fick kraft därifrån för att kunna krysta.
Förstod ganska snabbt att detta tar tid och sa till BM att jag ville absolut INTE använda sugklocka och när jag såg hennes min att hon hade funderat på det så tänkte jag "HELVETE HELLER", jag tog i för kung och fosterland och krystade ut hela honom i en enda krystning. KL 07.57 FÖDDES VÅR EFTERLÄNGTADE MILIO!! Fick då förklarat att mina påtryckningar som jag hade va pga att Milio föddes åt fel håll, han kom ut med ansiktet uppåt istället för nedåt. Han föddes som en busunge..;)
Marcus vart så glad när han såg honom och började gråta, jag å andra sidan tittade på honom, fick upp honom på mitt bröst och såg att han va fruktansvärt blodig, jag hade blod på sjukhusdräkten, över hela mina händer och bröst. BM:an bad mig att lägga mig på sängen igen och jag reser mig upp med Milio i min famn och trampar i en stor pöl med blod, frågade BM:an att "ska det vara så här mycket blod?" det enda svaret jag fick va "lägg dig ner så ska vi titta.."

Jag la mig ner i sängen och hon bad mig att börja krysta ut moderkakan men den va lite seg på att komma ut så då ville dom att Marcus skulle ta Milio istället. efter några krystningar och med hjälp av BM:an att dra ut moderkakan så upptäckte hon att den va i två bitar men kunde ganska snabbt pussla ihop bitarna med varandra och sa då att hon hade fått ut hela och att det inte fanns något kvar.. I samband med detta så kände jag hur det svartnade för ögonen på mig och att det susade i öronen och sa då "jag håller på att svimma" BM:an kastade bort kudden under mitt huvud och fällde tillbaka sängryggen och lyfte upp mina ben i luften samtidigt som en annan BM sprang efter mer hjälp.

Efter en liten stund så kände jag att nu måste jag kräkas, då vände dom mig på sidan och samtidigt så bokstavligt talat sprutade det ut blod från mig (Marcus ord efteråt: "Jag såg hur det bara sprutade ut blod ur dig och dina ögon försvann och du vart likblek), Han trodde nu att jag kommer att dö.

Det mesta jag kommer att skriva nu har jag fått berättat för mig i efterhand av barnmorskor och Marcus..!

Efter de att jag svimmade kom det in fler BM:or och läkare och narkosläkare, en av BM:orna slängde sig på min mage och knöt om livmodern på mig och släppte efter en stund och så igen kom det ut massa blod igen och då knöt hon om igen. Samtidigt som hon hänger på min mage så säger hon mycket vänligt men med lite orolig röst" Pappa det här är inga problem, vi har kontroll" Marcus enda tanke va "ELLERHUR!?!". Ena BM:an skulle då sätta dropp på mig och jag kommer ihåg att det gjorde så fruktansvärt ont när hon satte kanylen men sen berättade Marcus att hon va så stressad av allt som hände så hon råkade ta bort locket på kanylen så det sprutade blod på hela henne och sen tappade hon saker i golver så en annan BM fick springa och hämta nytt..;)

Jag kommer även ihåg att läkaren pratade om en operation för att det kanske finns lite av moderkakan kvar ändå men det brydde jag mig inte om (även fast jag är livrädd för att sövas ner) plus att dom klappade mig i ansiktet hela tiden för att kolla så jag va vaken. Jag kände mig så otoligt trött, jag orkade inte ens öppna ögonlocken och det enda ljudet jag gav ifrån mig va mmmm... Dom började titta efter om det va så att jag hade spruckit mycket, om det va därför jag blödde så mycket men dom förstod ganska snabbt att det va livmodern som inte drog ihop sig som den skulle. Allt detta pågick i 2 timmar och då, från ingenstans kände jag mig mycket piggare och kunde slå upp ögonen. Det första jag såg va ett gäng med BM:or som hälsade mig välkommen tillbaka och sen tittade jag över på Marcus och när han förstod att jag hade vaknat igen så sputade han tårar, han trodde att han skulle bli en ensamståeende pappa.

Det visade sig sen att jag hade förlorat 3 liter blod på detta, när livmodern inte drar ihop sig så är den som ett öppet sår som inte slutar att blöda. Normalt sätt så har man som gravid ca 5-6 liter blod i kroppen så jag förlorade i stort sätt hälften av det jag hade. Jag fick vara sängliggande i 24 timmar och när jag väl fick komma upp ur sängen för att ta en dusch så vart jag anfådd av att bara sätta mig upp så jag fick hjälp in till badrummet. Jag hade då ett HB värde på 60 (normalt ska ligga på 120).

Här kommer några bilder på vår prins..

Milio i badet med pappa.. (ca 2 månader)



Milio är tröttis och myser.. (ca 2 månader)