Nu har jag ställt Milio i dagiskö, skrev att han skulle börja den 10 Augusti, då är han 14 månader. Tyckte att det kändes fel att han skulle börja tidigare då det är semestertider och (vissa förskolor) flyttar dom barnen till andra förskolor och det blir andra fröknar. Käns inte rätt att han precis blivit trygg hos någon fröken och sen ska hon gå på semester... Tiden går så otroligt fort.. Det är bara 3 veckor kvar tils jag börjar jobba =O Hur känns det? Ja, det känns faktiskt väldigt bra, va nere på jobbet i måndags och träffade chefen och fick ett schema som jag är väldigt nöjd med. Jag kommer fortfarande att ha mycket tid med familjen under dagtid vilket känns otroligt bra.

Ska dessutom lägga till att Milio har blivit så otroligt duktig på att stå på alla fyra och gunga fram och tillbaka, kan stå hur länge som helst..=D

Först trodde vi att Milio's svåra nätter va på grund av tidsomställningen i och med resan och det va det nog dom första dagarna men nu har det blivit så mycket värre. Inte nog med att han sover dåligt så hade han tidigare idag 39,6 graders feber och vad jag från första början va pga öronen känns mer nu som att det skulle kunna vara pga tänderna. Tänderna kan spöka flera månader innan dom kommer ut och problemen med att sova brukar komma i samband med det då. Milio vaknade runt kl 22.30 och försökte väl i 30 minuter att få honom att somna om tills jag efter det bestämde mig för att gå och lägga mig med honom, men det hjälpte inte heller. Han va jättegrinig och ville bara komma upp. Strax därefter så märkte jag att han började bli varmare igen så han fick en dos Alvedon till. Vid ca 00.30 gav jag upp, nu måste han sova så han fick mat igen men åt bara hälften för sen bajsade han, gick upp och bytte blöja och så vart han ju pigg igen... Åhh.. Nu börjar jag ledsna... lät honom ligga ett tag för sig själv så fick han leka och prata med sig själv tills han tillslut blev gnällig och trött då fick han resterande av vällingen och sen satte helvetet igång,,, i över en timme skrek han i stort sätt i panik och jag visste inte vad jag skulle göra, han hade Alvedon i kroppen, provade att ligga nära och även en bit ifrån, hålla handen, gunga, lyfta upp honom, mata men inget hjälpte... Tills... Jag kom på att gnugga in Alvedon i tandköttet.. Efter en liten stunds gnuggande så slocknade han DIREKT men ändå kl 02.00 på natten, inte okej.

Nu sover han iallafall och jag ska göra densamma. Tack och god natt.

P.S ringde dessutom vårdupplysningen tidigare idag om hans feber och dom sa att det inte va någon mening med att åka in för va det så att det va öronen så kunde dom ändå inte göra något åt saken utan att jag skulle hem och ge honom Alvedon och Ipren och näsdroppar istället men om febern inte gick ner inom någon dag så skulle jag så komma åka in. På henne lät det mer som att hon trodde att det va tänderna och efter denna kväll så tror jag oxå det. ;)

Fet går nu mera inte att ha honom liggandes på samma ställe om man lägger honom på golvet, han rullar runt hela tiden, han har lärt sig att åla sig både framåt och bakåt och han kan numera även ställa sig på alla fyra och gunga sig själv lite, nu går det minsann undan. Vi får se hur långt tid det tar nu innan han kan krypa. :)

Vi har fortfarande problem med Milio på nätterna. Fick en liten flaska med lavendelolja av Maria när vi skulle åka hem från NY som man ska ha någon droppe bakom öronen och i nacken m.m på kvällen så blir dom lugnare, tänkte att jag ska prova det ikväll för att se om det hjälper. :)

Att ställa tillbaka dygnet har varit svårare än vad jag trodde, inte bara för Milio utan för oss alla. Är klockan 03.00 här så är den ju 21.00 där...

Jag har en så knasig bebis.. ;)

Milio sover ju somsagt fortfarande inte på nätterna och det är ganska tufft. Marcus vaknar ju inte av aatt han skriker heller så det krävs ju en massa planering och vi måste dessutom sabba en hel helg för att jag ska få sova en ända natt så med andra ord så har jag inte sovigt många nätter sen han kom så nu kände jag att det får faktiskt vara nog. När Melina va 6 månader så använde vi "5 minutersmetoden" på henne vilket innebär att man går in till henne, lägger henne till rätta och säger "jag är här, du är inte ensam" för att enda anledningen till att dom fortfarande äter på nätterna är ren trygghet så dom måste få veta att dom inte är själva. Eftersom Milio inte är 6 månader än så anväder jag mig av "1 minutsmetod". Milio vaknade 1 timme och 15 minuter efter att han hade somnat för natten och han skrek då i 45 minuter tills han somnade om igen, vaknade 30 minuter senare igen men då tog det bara 10 minuter att få honom att somna om. Nu har han sovit som en stock i 2-3 timmar så jag hoppas att sover för natten nu men tror verkligen inte det. Hur många gånger han än skriker och hur länge det än pågår så får han inte mat för än kl 7-8 imorgon bitti. Det ska dessutom tilläggas att Milio sover fortfarande i vårt rum och blir det för mycket för honom så kommer han att få sova brevid mig resten av natten så han inte känner sig ensam. När jag gjorde detta med Melina så sov hon hela nätter efter bara två dygn. Första natten va olidlig, Sutte (Melinas pappa) fick ta henne hela det första dygnet för jag kunde inte sluta gråta men det andra dygnet tog jag och då vaknade hon bara 3 ggr på hela natten och skrek inte i mer än 10 minuter och sen natten efter det så va allt bra. Jag vet att detta låter hemskt och det är jättejobbigt att inte kunna ge sitt barn mat när han vill ha det men jag VET även att han inte äter för att han är hungrig utan enbart av trygghet och om han kan hitta den tryggheten i nappen eller i snuttefilten och framför allt oss istället så kommer detta inte att vara några problem. Ni ska dessutom veta att denna metod kommer från BVC från första början så det är bevisat att detta fungerar. =)

Meddelar er imorgon om hur natten har gått..;)

Vi klippte Milio igår för första gången, han hade en tofs på huvudet som va ca 10 cm långt så det va definitivt dags..;)

Milios tofs innan..


Milio efter...



Lite närmare..



Han ser nästan flintskallig ut men när han föddes hade han brunt hår och det som nu har vuxit ut (efter att han har skaft av det) är kritvitt, min blonda lilla kille..;)

Idag blir vår älskling Milio 4 månader..=D

Jag vet att klockan nu är efter midnatt men den 1/10 va den dagen vi fick vårt plus på stickan. Vi hade pratat om barn länge men inte känt att det va passande i vårt liv som det va då men i slutet av augusti 2010 kom vi fram till att det är dags, vi är redo för en bebis. Den 10/9 plockade jag ut spirelen och vi trodde att det skulle ske runt jul MEN... jag fick aldrig min första mens, det skedde lite tidigare än väntat men lika glada va vi för de..=D
Kan inte tänka mig ett liv utan mina barn, dom är det största som hänt mig..



Morgonmys i pyjamas..=D <3

Milio sitter med stöd



Står med stöd



i hoppgungan



syskonkärlek

Nu va det länge sen jag gjorde ett blogginlägg.. Det har verkligen inte varit meningen att jag skulle ha ett uppehåll på en månad men det har varit så mycket just nu och orken har som sagt inte riktigt funnits.. Jag kommer inom dom närmaste  dagarna ett lägga upp ett inläägg om förlossningen (som inte riktigt gick som planerat) och även berätta om första tiden som tvåbarnsmamma..;)

Lägger däremot nu upp lite bilder på familjen men framförallt vår älskade lilla Milio..=D

Milio (inte ens 1 dag gamal)



Milio med pappa (1 dag gamal)



Första gången han träffade stolta storasyser (2 dagar gamal)



Milio på väg hem från BB (4 dagar gamal)



Milio, Mamma och Melina



Mina två största <3

Idag den 10/6-2011 (på BF-dagen) kom äntligen vår älskade Milio till värden. Han vägde 3840 g och va 50 cm lång. Uppdaterar med bild inom kort. :D